R.I.P Bertil
Mina föräldrar fick idag ett väldigt sorgset brev. Våra grannar i från södervidinge, manen där gick bort, Bertil. Han hade in sjuktnar i levercancer. De var inte som vilka grannar som helst. Nej de var så himla speciela. De var som mormor och morfar. de fanns alltid där för oss. Bara för någon dag sedan så kollade jag på bröllopsvideon, och dem var med på videon. De kom ner för min skull. För att vara med och fira mitt bröllop.
Och jag blev så himla glad. De var så himla viktigt för mig att de var med.
jag är så himla glad att jag har fått lära känna dessa människor.
jag minns i början när vi hade flyttat till södervidinge. Vi kunde inte så mycket svenska. Och mellan våra hus var där stacket. som de brukar finnas. Vi kastade boll som, och bollen kom över på derras sida. vi var alla jätte rädda för att gå över, vi hade ju aldrg prata med dem innan men just detta tillfälle gjorde att vi blev så himla bra vänner. Alla midsommra firades tillsammans. stacket försvann och man var alltid välkommen över. Finns inte mer än att man kan säga än att han var en helt undebar människa och att han alltid kommer finnas i våra hjärtan
