julliabernstein

Denna helgen har jag jobbat. Jobbade i fredags. och sen var jag ledig i lördags, då  var ju josse och daniel här. Vi grillade grillspett. Vi tog en promenad bort till mina föräldrar =) Och sen blev de lite kvällsfika med. Var verkligen jätte jätte trevligt =)
Söndag jobbade jag med. Hade nästan ingen röst, så jag försökte att inte prata så mycket. Och det är faktiskt väldigt svårt måste jag säga =) Slutade en timme tidigare från jobbet och åkte dirket hem till mina föärldra på påskmiddag :)
Stannade till 22, sen körde jag hem. Conny kom ca en halv timme senare.. De kollade någon film...Och sen idag. Då vaknade vi halv nio. Jag tog en dusch och sen var de dax att åka hem till mina föräldrar igen. Där det blev de tradionela ägg letandet. Vi brukar ha de på söndagar, men nu jobbade vi alla så de blev idag.
Alva var den spm letade ägg. Vi andra bröjar bli lite stora för de nu :)
Senare på dagen körde vi till Biltema i helsingborg och plantagen.
Blev lite pill i trädgården och rester hos mina föräldrar

Så även fast jag har jobbat har jag haft en bra helg :)
Och nu kallar duschen. känner att jag behöver duscha av mig

janina om Badrum... inte långt bort nu?:
hej jag ska bada som fan i ert badkar :)

Ja de e väl klart du ska =) värsta bubblor ju =)

Marina om Badrum... inte långt bort nu?:
Var lite retro. Sätt in ett tvättfat, en potta och en zinkbalja :)

Vi funderade på de först vet du... men man måste ju höja värdet på huset.. Nu när det är finanskris och sånt ;)

Mina föräldrar fick idag ett väldigt sorgset brev. Våra grannar i från södervidinge, manen där gick bort, Bertil. Han hade in sjuktnar i levercancer. De var inte som vilka grannar som helst. Nej de var så himla speciela. De var som mormor och morfar. de fanns alltid där för oss. Bara för någon dag sedan så kollade jag på bröllopsvideon, och dem var med på videon. De kom ner för min skull.  För att vara med och fira mitt bröllop.
Och jag blev så himla glad. De var så himla viktigt för mig att de var med.

jag är så himla glad att jag har fått lära känna dessa människor.

jag minns i början när vi hade flyttat till södervidinge. Vi kunde inte så mycket svenska. Och mellan våra hus var där stacket. som de brukar finnas. Vi kastade boll som, och bollen kom över på derras sida. vi  var alla jätte rädda för att gå över, vi hade ju aldrg prata med dem innan men just detta tillfälle gjorde att vi blev så himla bra vänner.  Alla  midsommra firades tillsammans. stacket försvann och man var alltid välkommen över. Finns inte mer än att man kan säga än att han  var en helt undebar människa och att han alltid kommer finnas i våra hjärtan